Ett besök på Harmonin
Efter år av pusslande med stor familj och ett mycket krävande jobb sa min kropp ifrån. Nu I efterhand förstår jag att kroppen under en lång tid försökt att ge mig signaler att nu fick det vara nog, men inte, jag körde på I samma tempo och "normaliserade" mina fysiska åkommor. Mina ben domnade, jag hade svårt med minnet, humöret åkte jojo och att blöda näsblod dagligen I ett års tid ansåg jag var helt normalt. Sömnen gick från några timmar per natt ner till korta oregelbundna stunder och min hjärna jobbade konstant. En dag lade kroppen av och jag blev en skugga av mig själv.
Som jag hatade mig själv, allt jag ville göra var att straffa mig för att jag inte orkade, alla andra pallade ju för trycket, varför inte jag???
Nu följde en lång lång väg för att komma tillbaka, tillbaka till vad????
Jag fick börja med att försöka acceptera mitt tillstånd. Vardagen blev en kamp och jag fick anstränga mig för att orka gå upp ur sängen överhuvud taget vissa dagar. Kropp och själ var totalt slut.
Att vara en mamma som inte kunde ta hand om sina barn blev oerhört smärtsamt både fysiskt och psykiskt.
Nästan 6 månaders sjukskrivning med stresskurs och psykologsamtal följde. En hemsk period I mitt liv där jag så många gånger funderade på att världen skulle vara en bättre plats utan mig.
Sedan var det dags för arbetsträning, jag arbetsträna-det var som ett skämt. Jag som haft som måtto, ta en Alvedon och skärp dig!
Under den perioden kom jag för första gången till Harmonin och för mig var det vändningen. Att kropp och själ får mötas I en miljö som inbjuder till läkande var, och är än idag en fantastisk upplevelse.
Jag böt ganska omgående ut psykologen på företagshälsovården mot möten på Harminon. Något som min arbetsgivare uppmuntrade eftersom de såg att jag började må allt bättre.
Efter en period av individuella behandlingar provade jag på att vara med I en av Qi Gong grupperna, ytterst misstänksam och tveksam- vad skulle detta kunna ge mig??? Redan efter första gången kände jag att detta var den pusselbit jag sökte. Lugnet och möjligheten få koppla bort omvärlden för en stund gav mig en känsla av att jag läkte inifrån. Mötet med andra, för mig helt okända människor var väldigt givande och det blev så uppenbart att vi nästan aldrig I det vardagliga livet sitter ner och lyssnar och tar in det personen mitt emot oss har att förmedla.
Min resa mot ett häslosammare förhållande till mig själv och livet kommer att fortsätta, kanske resten av mitt liv.
Men det som tidigare kändes skrämmande känner jag idag en stor nyfikenhet och glädje inför.
Stort tack för allt stöd och alla kloka ord
(och tack till mig själv som kämpat så hårt:)"
Vecka 13 startar jag upp två nya kurser.
Anmäl dig, om du vill via hemsidan.
Eller rekommendera till någon du bryr dig om och som skulle behöva.
Tack.
Niclas.